Hågelby

I en annons i senaste numret av Södra Sidan skriver Socialdemokraterna att:
”Botkyrka är en av de bästa kommuner att bo och leva i”.
Är det sant och riktigt och i överensstämmelse med verkligheten?

Vi söker fakta via SCB (Statistiska CentralByrån). Där framgår att Botkyrkabornas intresse för att fylla i en statistikenkät var absolut lägst i riket, dvs 37% av de tillfrågade svarade.

Vidare framgår att Botkyrka skiljer sig från samtliga deltagande kommuner genom avsevärt lägre *nöjdindex, *rekommenderar ej andra att bo i kommunen, *missnöjd med bostäder, *missnöje med kommersiellt utbud och *mycket lågt förtroende för trygghet.

Vid undersökning av hur man uppfattar *bemötande och tillgänglighet, *förskolan, *grundskolan, *gymnasieskolan, äldreomsorgen, *stöd för utsatta personer och *renhållning och sophämtning visar resultatet att det är statistiskt säkerställt att medborgarna är missnöjda jämfört med kommungenomsnittet i riket.

Vad gäller synen på medborgarnas möjlighet till inflytande på kommunens beslut, dvs ”kontakt” är resultatet ytterligt lågt.

Ja, hur är det med ekonomin i kommunen jämfört med hela rikets 289 kommuner. Jo, Botkyrka ligger knappt över de Norrlandskommuner med den allra lägsta skattekraften och har c:a halva skattekraften (kronor/innevånare) av de rikare kommunerna i Sverige.

I samma annons i Södra Sidan skriver Katarina Berggren ”att Botkyrka ska bli en tydlig och attraktiv entré till Stockholm”, en distinkt port till huvudstaden. Stockholms ingångsport skall således bestå av industriområde, hotellkomplex, grönsaksglob och en raderad kulturmark i Hågelby. Berggren ser detta som en ingång genom Pärleporten, genom Botkyrka till Sveriges huvudstad.

Men Katarina: Duger inte den vackra och kulturbevarade Botkyrka Kyrka som ett blickfång i regionen. Vad är det som är så unikt med ett industriområde?
Nej det är ingenting att vara stolt över att irreversibelt radera ut den sista kulturmarken i Hågelby för camping, husvagnar, stugby och kommers.

Nå, hur ser medborgarna specifikt på hur de behandlas i kommunen?
I Skårdal planerar kommunen att bygga nya fastigheter. Därvid avser kommunen att rusta upp vägnätet mot nuvarande innevånares önskan. En vägavgift och bygglov kommer att drabba en fastighetsägare med 399 000 kronor. Det är alldeles uppenbart att det är helt omöjligt för en pensionärsfamilj att ta en sådan gigantisk kostnad för något man inte önskar. Hur kan man misshandla en boende på detta flagranta sätt?

Jämför med JohnJohn Lindgrens gynnsamma avtal för hela Hågelbyområdet. Under de tre första åren är arrendet för 165 tusen kvm 134 400 kronor och för ett markstycke på 150 tusen kvm utanför detaljplanen får han för ett arrende på 25 200 kronor per år.
Dessutom, Staffan Holm involverad i Hågelbyälendet och som äger Skrevsta herrgård, kräver en ny väg till sin fastighet men behöver inte betala ett öre för den nya vägen enligt föreliggande avtal.

Så har vi den kritiserade utförsäljningen av Alby, som visar på ett extremt dåligt skött kommunalt bostadsföretag över tid.

Det ser ut som om kommunen Botkyrka med Katarina Berggren som kommunstyrelsens ordförande har tagit sig vatten över huvudet och ikläder sig en kostym alldeles för stor och vidlyftig. Den alltmer utmärglade och svältande kommunkroppen kräver ett mirakel och en frälsarkrans för överlevnad.