Hågelby

På 1970-talet revs hela LM Ericssons latrinanläggning, här skulle byggas radhus!
Fort gick det, rivningen utfördes sommartid på order av kommunstyrelsens ordförande Erik Nilsson. Detta trots önskemål från Landsarkivarien att anläggningen skulle bevaras för framtiden.

Historien med Dyngstadion var dock inte över för kommunen.
1981 slog en f.d. anställd vid Industridestillation larm. Han befarade att det var hälsovådligt att bo granne med miljöfarliga ämnen.
År 2000 var Botkyrka kommun tvungen att gräva fram Dyngstadion och sanera bort 2.000 kubikmeter jord, betongrester, och gömda tunnor. Toluen, etylbensen, xylen, tetrakloretylen, PCB och tjärämnen doldes i jorden tillika med avsevärda mängder med tungmetaller t.ex bly, - Botkyrka fick sitt eget Teckomatorp. Och det är långtifrån kommunens nya idé om ett ”Ericssons Academy”.
I grundvattnet 10 meter ned i marken fanns bl.a.höga halter av det cancer-framkallande ämnet bensen. Kommunens sanerare var skyddsklädda som astronauterna på månen.

Bloggarnas reflexion

I 20-30 år bodde radhusfamiljerna nära mycket miljöfarliga ämnen innan kommunen försökte att åtgärda miljökatastrofen. 

Miljökunskapen bland Botkyrka kommuns politiker och tjänstemän torde inte heller på 1970 till 2000-talet ha varit mycket att skryta med!
Vid samtal med boende har framkommit att kommunen i all hemlighet fortsätter att göra provtagningar bland radhusen. Det som en gång deponerats i marken kommer aldrig att försvinna. Miljöbrottet kvarstår för all framtid!

Än en gång, tiden får utvisa vad för slags herreman som nu tar över Herrgården.

Min ridtur genom kulturlandskapet går nu vidare över dåtidens bördiga åkermarker via gamla Göta Landsväg mot Elvesta Säteri. Det beskrivs i nästa blogg.

Källa: Historiska Alby –dramatik, romantik och teknik av Martin Rosén. Botkyrka kommun 2004.

Cykel eller apostlahästar är ett bra färdmedel, jag väljer dock min häst.

Hovarna klapprar taktfast där vi i skritt tar oss utefter Albysjön söderut på den lilla asfalterade vägen. Fina vyer ut över vattenblänk, ett högt berg på andra sidan sjön (Häggstaberget). Vi passerar några förhoppningsfulla pojkar med metspön vid strandkanten. Rofyllt och lantligt.

Vi stannar till vid Alby Gård. Hoppar av och låter hästen beta en stund. Anblicken av den stora gula herrgårdsbyggnaden väcker tankar om den storhetstid som en gång var.
På 1600-talet var gården ett säteri och ägaren Jakob Grundel öppnade en krog i området med skjutshästar och förplägnad för de resande.
Det berättas om Karl X Gustavs liktåg, där de sörjande på gårdens krog tröståt sig igenom 8 oxar, 18 får, 18 lamm, 6 kalvar, 60 höns, 400 ägg och 200 kräftor m.m.!
(”Och vi alla vet vilka drycker kräftor kräva”)

Berättelser från svunna tider ger en god bild av den högreseståndskultur som rådde i herrgårdsboningarna.
Naturens glädje njuts ren och oförfalskad. Läget vid Albysjöns strand, en yppig lövträdsvegetation , orangeri, drivhus, trädgård, park med praktfulla påfåglar och stora grönområden framhävde det lantliga kring Alby herremansgård.
Många var de kulturpersoner som gästade gården t.ex. Per Daniel Atterbom och skalden Erik Gustav Geijer.

Ett 10-tal familjer har styrt och ställt på Alby Gård genom seklen som gått och om- och tillbyggnader på gården har varit många. I slutet av 1800-talet köpte Lars Magnus Ericsson gården. Den barockinspirerade lanterninen och den rikt utsmyckade portalen tillkom under hans tid.

Sitter upp på hästen, tar en liten omväg upp mot Albyberget. Jag skrittar fram i den vackra bokskogen bakom Alby Gård, känner doften av myskmadra, som växer under träden. Vi klättrar upp på berget och en härlig utsikt ut över Albysjön möter min blick. Här skall ett lusthus ha legat, av det finns idag inga spår. Här skall också Amalia von Helvig ha stått och vinkat av sin älskade Erik Gustav Geijer när han för alltid for iväg längs den slingriga grusvägen.

Med säkra steg tar sig min häst nu ned från Albyberget och vi omväxlande skrittar och travar längs den grusade vägen vid sjön. En flock änder skvätter iväg på vattenytan när vi närmar oss, en sävsångare håller konsert i vassen.

Tiden får utvisa vad för slags herremän som nu kommer att ta över gården.

Ritten leder vidare mot Alhagens gård med alla radhus och med tillhörande märkligheter.

Det beskrivs i nästa blogg.

Källa: Historiska Alby –dramatik, romantik och teknik av Martin Rosén. Botkyrka kommun 2004.

Året var 1982.
En artikelförfattare i DN, Elisabeth Grundström skrev om Botkyrka.
Hon medgav i sin artikel att hon hade fördomar om torftig natur i Botkyrka. Kolosserna man såg från E:4an i Alby, Hallunda och Fittja gav ett allt annat än naturskönt intryck.

Efter en rundvandring tänkte författaren om.
Den vackra, rika och omväxlande natur– och kulturmarken gjorde så att man snarare avundades botkyrkaborna.

Tänkvärt!
Det finns mycket att värna om och vara stolt över i kommunen.
Det finns mycket att framhäva för att sudda bort fördomar som faktiskt fortfarande florerar.

Hela det sammanhållna herrgårdslandskapet mellan Tullingesjön och Aspen som skonats från exploateringarna på 60-talet är unikt och avundsvärt. Det är verkligen något att slå vakt om och marknadsföra på naturens egna villkor.
Kultur och naturvärden är grunden för turism och sociala värden och landskapets historia tenderar att bli allt mer intressant.

Hågelby - Skrefsta är ett mycket värdefullt och skyddsvärt landskap både för oss nu och för kommande generationer.

Därför är det fullkomligt obegripligt att Botkyrkas politiker inte ser och inser det enorma värdet med Hågelby – Skrefsta som det står nu – oexploaterat och oförstört.

Ett memorandum till politikerna i Botkyrka kommun inför planeringen av den tillrättalagda detaljplanen 1 för Hågelby nöjespark.

Jordbruksmarken skyddas av lagen och får inte tas i anspråk för annat om det inte behövs för viktiga samhällsintressen

De närmaste 40 åren måste världens livsmedelsproduktion öka med 60 procent för att föda jordens befolkning. Här har Sverige en viktig uppgift. Vi har marken, vattnet och en hållbar produktion. Vi kommer inte att drabbas lika dramatiskt av klimatförändring som de flesta andra jordbruksländer.

Svenskt jordbruk har en lång tradition av god djurhållning och växtodling med bra produkter. Svenskt jordbruk har också en nyckelroll för en levande landsbygd. Jordbruksföretagen är en stor och outnyttjad resurs när det gäller arbetstillfällen.

I Sverige har vi goda förutsättningar att producera ännu mer livsmedel än vad vi gör idag. Men för att så ska ske måste den pågående exploateringen av god jordbruksmark minska. Exploaterad jordbruksmark kan inte återskapas.
Dessvärre ser vi nu hur allt mer av den svenska åkermarken försvinner.

Jordbruksmark har i dag ett skydd i miljöbalken. ”Brukningsvärd jordbruksmark får endast tas i anspråk om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen, och att detta behov inte kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk (Miljöbalken 3 kap 4§)”.

Det är uppenbart att jordbruksmarken behöver ett starkare lagskydd.
Följande bör prioriteras:
Stärkt lagskydd för åkermark i särskilt känsliga områden. Öka Länsstyrelsens inflytande när det gäller både översiktsplaner och detaljplaner. Öka kompetensen om värdering av jordbruksmark hos politiker och handläggare på kommunen.
Avbryt planeringen av nöjesparken med camping och husvagnsetablering vid Hågelby.

Referens LÄNK   

 

                                                                                Fotograf:  B-G Ramsay

Låt inte denna höst bli den sista hösten i det ursprungliga landskapet, insvept i vilsam höstdimma, där vi ännu kan vandra och njuta.

För att återigen få uppleva naturens uppvaknande i vårljus och glädje!

Ett Botkyrka utan Hågelby – Skrefstas kulturlandskap är ett utarmat Botkyrka.

Har ni sett den historiska stenbron vid Eriksbergs handelsområde nära Ica Maxi i Botkyrka?
Den blev kvar på en spillra av anrika Göta Landsväg vid tidigare detaljplaneläggning.
Denna forntida lämning av en liten fin valvbro av sten väcker tankar och känslor, där den ligger väl synlig vid infarten till handelsområdet.

Ett stort betongkomplex intill bron, snart färdigbyggd. Visst, bron sparas åt eftervärlden men går nu svårligen att uppfatta i den dominerande skuggan av det fula mastodontbygget.
Den lilla stenbron, över vilken våra förfäder färdats med häst och vagn, har förlorat sitt värde som kulturbärare. Den syns inte längre!

Vi läser Peter Nybergs uttalande i senaste Mitt I (29/10-13) ”Lagerbygge knäcker Albygrillen”.
Peter Nyberg (representant för byggnadsnämnden) säger att man har anpassat lagerbyggnaden till den historiska stenbron, som ligger på platsen.
Nej Peter Nyberg, det duger inte! Är det så Du ser på Botkyrkas äldre kultur? Din ”anpassade” byggnad har osynliggjort den historiska kulturen på den platsen för all framtid!

Samma öde väntar kulturen i Hågelby – Skrefsta! De fria vyerna över odlingslandskapet, Kyrkvägen, Kyrkkulla gravplats, ja allt det som minner om svunna tiders liv och som tillhör kulturen på denna unika plats kommer att fragmenteras och raderas ut för en stor campingplats med tillhörande vägar, ekonomibyggnader, parkeringsplatser etc.

Kommunens löften och påstående om viljan att slå vakt om kulturen mitt bland all denna omdanande byggnation i Hågelby faller som en ren osanning och nöjesparken framstår som en gränslös kulturförstörelse.

Botkyrka Kommun hanterar sina sista unika kulturvärden på ett anmärkningsvärt respektlöst sätt!