Sjöfarare har under alla tider varit skrockfulla med ett stort inslag av fantasi och skräck.

Men en intressant historia med verklighetsanknytning är myten om råttorna som lämnar skeppet. Ett skepp som kommer att förlisa har långt dessförinnan lämnats av skeppsråttorna.

Det räcker att ett enda av de bärande spanten är ruttet och rötat för att råttorna lämnar fartyget i närmaste hamn.

Vissa händelser av den kommunala hanteringen i Botkyrka kommun visar på röta i de bärande delarna.

Det är med varken skrock eller fantasi vi noterar att Peter Nyberg lämnar kommunen hals över huvud.
T.o.m. Jens Sjöström (f.d. kommunstyrelsens vice ordförande) lämnar de kommunala uppdragen för Landstingets locktoner.
Den förre kommundirektören Åsa Ratcovich fick hjälp på traven att rädda sig undan ett stormande hav.
När medvinden övergick till motvind fann den gynnade exploatören det för gott att lämna skeppet med svansen mellan benen. Vem var nu det? Jo, som man säger i det gröna huset JohnJohn Blund, både blind och lomhörd.
Skrefsta Gårds slipade ägare, Staffan Holm, lämnar nu klustret av kommun-emigranter. Det vackra herrgårdshuset, nära det fridfulla vattnet vid Aspens strand, är snart till salu.

De, som nu räddats undan från katastrofen i kommunen, kan bara se på hur alla resterande politiker och tjänstemän har ålagts en klädsam munkavle. Inga yttranden, inga kommentarer, inget prat om Hågelby tillåts. Här råder valtaktik i kvadrat.

Vi åser gärna valets resultat i höst. Flera råttor får sannolikt lämna sina uppdrag i S:t Botvidsskeppet.
Nu bestämmer medborgarna i den finaste form av demokrati. Medborgarna straffar i valet de partier (S, FP, V, M, KD och delvis MP) vilka medverkat till den planerade utförsäljningen av Hågelby´s kulturmarker.

Endast BP har från första stund varit emot spektaklet ”Nöjesparken i Hågelby”.
TUP har också föredömligt stretat emot.

”Vi är en natur-, kultur- och upplevelsekommun och vill fortsätta att utvecklas i den riktningen” säger Katarina Berggren i Mitt i 11/3 2014.
Det uttalandet är värdigt en miljökommun med sunt perspektiv på natur och miljö!
Men nu är det tyvärr så att Hågelby Nöjesparkprojekt kraschade inte p.g.a. de ansvariga politikernas omtanke om miljön i området. Inte ett enda ord har nämnts i de olika pressuttalanden de senaste två veckorna om hur rädd Katarina Berggren är om miljön och att hon därför valt att avsluta projektet. Hon ville varken värna om Herrgårdslandskapet, Bornsjökilen, Hästverksamheten eller friluftslivet.
Nej, det var krasst ekonomiskt och en djup rädsla att EU skulle slå ned på stadsstödet till J.J. Lindgren, som fick kommunen att retirera.
Ingenting annat!

Parternas advokater har vänt och vridit på stadsstödsproblematiken för att eliminera ytterligare förseningar och göra EU till lags. Det misslyckades.

Naturskyddsföreningens anmälan till EU var kraftfull och gjorde nytta. Det var den lilla tuvan som välte lasset med den gröna kiosken.

Advokatkostnaderna skenar i denna sorgliga och onödiga affär. Nu senast med advokatfirman Lindahls digra lunta för att försöka betvinga synen på den låga markvärderingen. Resultatet av advokaternas arbete blir troligen istället att J.J. Lindgren stämmer Botkyrka kommun för avtalsbrott.
Det kan bli svidande dyrt!

Katarina Berggren fortsätter att ösa ur sin outsinliga källa, dvs skattekassan.

Värst av allt är väl ändå att hotet mot kommuninnevånarnas älskade Hågelby-Skrefsta kvarstår.

Det är val snart! Var står ditt parti i denna fråga?
Titta in på Botkyrkapartiets lysande förslag och idéer om Hågelbys utveckling, som lanserades redan till valet 2010. Det förslaget är högaktuellt!    LÄNK

Samarbetet med att utveckla Hågelby avbryts

Botkyrka kommun och JohnJohn Lindgren (FLAB) är nu djupt engagerade i att skriva det nya exploateringsavtalet om Hågelby nöjespark. Det är inte så lätt att komma överens. FLAB vill ha ett så billigt arrende resp. köp som möjligt. Kommunen har fått på pälsen för att sälja för billigt. Det låga priset är överklagat och f.n. uppe i EU för bedömning. Det exploateringsavtal, som upprättades fram t.o.m. den senaste utställningen av detaljplanen, beskrev att parterna var överens om ett pris på 74,8 kronor per kvadratmeter. Det finns ingen som anser att det är ett rimligt pris för Hågelby kulturmark, mer än då kommunen och FLAB förstås.

Hur ska då marken värderas? Jo, det är naturligtvis lämpligt jämföra med liknande försäljningar i Botkyrka. T.ex. är markpriset vid E4 1000 – 1500 kr/m2.

I dagarna har kommunen givit tillåtelse för renhållningsbolaget SRV att låna pengar för köp av den mark SRV tidigare arrenderat av Huddinge kommun för sin verksamhet vid Sofielund. Botkyrka kommun går in med en borgensförbindelse att garantera långivaren full ersättning om SRV får betalningssvårigheter (”som för eget lån”). SRV är redan tidigare tyngd av stora skulder, tillsammans 121 miljoner kronor.

(Dnr KS 2014:49)

Det gäller ett köp av mark för 69 miljoner kronor för en total yta av 159 000 m2, klassad som industrimark i Huddinge.
Markpriset blir exakt 434 kronor/m2 för en mycket nedskräpad soptipp i glesbyggd. SRV säger själva i borgensbegäran att: ”- - ett köp av marken kan också ge ett mervärde vid en ev. framtida försäljning”. Det faktiska värdet är således högre än 434:-/m2.
Att jämföra med Hågelby – Skefstas otroligt låga pris 75:-/m2 med höga kulturvärden.

SRV som har ”haft lite likviditetsproblem de senaste åren” begär också amorteringsfrihet de första 5 åren.

Den blinda majoriteten i Botkyrka ser inte:
1. Att JohnJohn Lindgren köper kulturarvet Hågelby alldeles för billigt!
2. Att det inte är utan risk att gå i borgen med medborgarna pengar. Kommunen är i sig redan överbelånad. Här spelar man åter med skattepengar!
3. Värdet av Hågelby´s marker oexploaterade!

Så har äntligen skyddsstaketen vid de mastodontiska lagerbyggnaderna (nära ICA Maxi) tagits bort. Betongbyggnaderna skymmer och förminskar det vackra kulturarvet ”Stenbron på Tingsvägen” vid Göta Landsväg.
Själva bron har bevarats och ”anpassats” men siktvyerna är helt raderade och brons historiska funktion är tillintetgjord. Skam till Botkyrkas byggplanerare.

Så här beskrivs bron i Riksantikvarieämbetets informationstavla på platsen:

”Redan under 1000-talet e Kr passerade här på platsen en viktig färdväg. Den började i Brännkyrka, gick över Flottsbro mellan Alby och Tullingesjöarna upp till Svartlösa härads urgamla tingsplats, den s. k. Svartlöten, som låg ungeför där Albyrondellen nu ligger.

Vägen användes främst av Brännkyrka och Huddingebefolkningen då de skulle ta sig till tinget. Därav namnet Tingsvägen. Då Stockholm grundades på 1200-talet infogades den gamla Tingsvägen i den allmänna tillfartsvägen till staden. Denna kom att kallas Göta Landsväg.
Ända in på 1650-talet var detta Stockholms stora förbindelseväg till södra Sverige. Under 1660-talet byggdes vägen över Hornstull via Fittja bro söderut.

För att komma över det vattendrag som Göta Landsväg här på platsen passerar byggdes en bro. Ursprungligen säkert en enkel konstruktion av timmerstockar, en s. k. Flottsbro. På 1800-talet fanns här en träbro som underhölls av gårdarna i Alby gemensamt. Den ersattes någon gång efter 1820 med den stenvalvbro som idag finns på platsen.
Bron restaurerades 1976.”

Det duger inte att behandla kulturarvet på ett så nonchalant sätt, vare sig det gäller Stenbron eller Hågelby´s Riksintresse. Kommunens politiker saknar medborgarnas mandat att vandalisera det kulturarv som finns kvar i den forna så rika bygden.

Läs vår tidigare blogg om Stenbron från den 1/11 2013 LÄNK