Hågelby

Lokaltidningen Södra Sidan har i en artikel den 9/5 pekat på hur området bakom Maxi i Botkyrka nu exploateras för en väg och tillskapad mark för industribyggnation.
Vi har i vår tidigare blogg visat att en exploatering här är olämplig.
Vi har även kommenterat artikeln i tidningen, vilken visas i denna blogg.
Vidare har Södra Sidan intervjuat Naturskyddsföreningens ordförande, vilken kommer att publiceras nu på lördag den 24 maj.

Kommentaren i Södra Sidan:

Förslaget med Eriksberg innebär att den miljömässigt rika lövskogen i våtmarksområdet vid foten av Botkyrkabacken skall avverkas och våtmarken kommer att täckas med 100.000 ton bergkross för att på sikt belastas med flera miljoner ton berg. Området utgör 62 tusen kvadratmeter för att senare utökas till 370 tusen kvm.

Syftet med de storslagna planerna är att öppna upp ”porten till Botkyrka och Stockholm” med en stor trafikplats invid Botkyrka kyrka med en väg och industriområde mitt i Bornsjökilen.

Konsekvensen av att dumpa bergmassor för att nyskapa industrimark och väg blir att utradera ett naturområde bestående av skyddsvärd våtmark med lövskog, som effektivt skärmar av buller och miljöfarliga partiklar från E4 och som utgör ett livsrum och yngelkammare för ett stort antal fåglar och andra viktiga organismer för den biologiska mångfaldens gynnande. Vidare filtrerar och adsorberar det djupa torvlagret de läckande miljögifterna från Botkyrkabacken.

Botkyrka kommun anser sig vara en miljökommun, men här visas återigen det rätta ansiktet, dvs avsaknad av miljöhänsyn.

”Här läggs grunden för nya jobb” säger Botkyrka kommun och vräker ut 100.000 ton sprängsten i ett våtmarksområde (en tidigare liten sjö) mellan Eriksberg och motorvägen!
Området som kommunen valt att kalla ”sumphål” består av en bred barriär av uppväxt lövskog, som effektivt tar upp föroreningarna från den täta biltrafiken på E4-an och även dämpar bullret.
Dessutom, det djupa torvlagret torde vara en effektiv absorbent av eventuella läckage av miljöfarliga ämnen från den gigantiska tippen nära våtmarksområdet.
Vad händer med den filtreringsförmågan när 100.000 ton stenkross dumpas ovanpå.

Finns det rödlistade arter här? Groddjur, salamandrar? Vilka ekotjänster går till spillo och hur värderas det i pengar?
Det torde bli förödande konsekvenser för miljön i området. Är de kända och har de tagits med i beräkningen?

Här sjuder det nämligen just nu av vårlikt fågelliv. Koltrastsång, lövsångare, ärtsångare, svarthättesångare och rödhake för att nu nämna några arter, som är i gång att bygga bo i lövmassorna.

Det förefaller som kommunen ser våtmarken i Eriksberg som en värdelös miljö just för att den ligger intill motorvägen. Varför har inte en miljökonsekvensbeskrivning upprättats?
Än en gång visar de styrande en förskräckande inställning till miljön. Den fortsätter att vara lågprioriterad i Botkyrkas samhällsplanering.

Läs även artikeln i Södra Sidan 

På 1700-talet var Skrefsta Gård en sk utgård till Elvesta Säteri.
Långt tidigare i vår historia, den yngre järnåldern, samlades bebyggelsen vid Skräfsta bytomt och intilliggande Hågelby. Om det skvallrar talrika arkeologiska fynd.
Stockholms Länsmuseum har klassificerat området som riksintressant.
I stora drag är odlingslandskapet bevarat sedan 1650-talet.
Skrefsta herrgårds nuvarande läge vid sjön Aspen dateras till 1944.

När Botkyrka kommun startade nöjesparksprojektet (2007) inköptes herrgården av Staffan Holm, utsedd till projektledare för den planerade nöjesparken. Det ansågs vara en lämplig lösning så att kommunen skulle slippa onödiga överklaganden från herrgårdens ägare och tillika närboende till den blivande nöjesparken.
Vad händer nu med den fina herrgården vid Aspens strand?

I ett samrådsyttrande från 2010 skrev Staffan Holm bl.a. att: ”Det är viktigt att fastigheten inte blir utsatt för störningar från verksamheter som avses att bedrivas i närområdet”.
Vidare skrev han att ”om jag inte godkänner de föreslagna lösningarna förutsätter jag att exploatören åtar sig att lösa fastigheten Tumba 7:1”.

Ja, det var då det!. Mycket har hänt sedan dess.
Exploatören har ju lämnat projektet, så någon inlösen blir det väl inte.
Efter alla förtal och påstådda yxhot och hot om stämning kanske Staffan Holm inte är så pigg på att sälja herrgården till kommunen.
Så om det blir störningar av nya eventuella storstilade planer för området, ja då kan Staffan Holm som lagfaren ägare inkomma med överklaganden. Så kallat ”Tack för senast”. I alla händelser är det slut på alla frikostiga kommunluncher i Skrefstas Herrgårdsmiljö.

Så vad som händer nu med den vackra herrgården, inbäddad i lummig försommargrönska i det pastoralt historiska landskapet med rofyllt betande hästar omkring gården, det står just nu skrivet i stjärnorna!