Hågelby

Så har det varit möte i samhällsbyggnadsnämnden den 27/8 2013.
På dagordningen bl.a. detaljplanen för Skårdal och Hågelby.
Igen!
Jordbruksmark i Skårdal skall bli gator och villaområde samt tvärs över sjön Aspen blir Hågelbys skyddsvärda kultur och jordbruksmarker till en stor nöjespark med camping och husvagnsuppställning.

Mötets deltagare svamlade på om samhällsnyttan med Hågelby. MP som sitter i knäet på S pep till att det inte var någon bra plan främst p.g.a. det ingångna exploateringsavtalet. Miljöaspekterna lämnades därhän.
Tullingepartiet yrkade på återremiss som inte antogs.

Så godkändes planerna och det beslutades om snabb justering av protokollet. Som vanligt bråttom, bråttom!

Märkligt nog kan vi läsa i en rykande färsk tjänsteskrivelse från 19/8 2013 där U Ryk sammanställt en redogörelse av förslaget, att detaljplanen för Hågelby varit utställd 29/4 – 20/5 2013.
Javisst var den utställd men hur?
Vi är många som konstaterade att utställningen var mycket dålig, många viktiga dokument fattades, ett medborgarkontor var stängt, andra medborgarkontor hade några få handlingar,som dessutom var mycket dåligt exponerade. På samtliga medborgarkontor fattades den så viktiga och lagenliga miljökonsekvens-beskrivningen, ett flagrant åsidosättande av regelverket för en detaljplaneutställning.

Hur är det möjligt att en kommun kan hantera demokratin och öppenheten på ett så otroligt dåligt sätt.

Vad händer nu?
Jo, 9 september är det tänkt att kommunstyrelsen godkänner detaljplanen.
Den 26 september antar kommunstyrelsen planen.
Därefter om inga överklaganden inkommit klubbas detaljplanen att gå till Laga kraft och spaden kan sättas i jorden.

Viktigt att notera att fullmäktigemötet är öppet för allmänheten.

Bergsgorillan är en av människans närmaste släktingar och den största människo-apan. Den lever i ett litet område med lummiga skogar som ligger mellan 1 200 till 4 100 meter över havet i länderna Rwanda, republiken Kongo och Uganda. Gorillan lever ett fredligt familjeliv i skogen och undviker helst varje konflikt med människor.

Dessvärre är tjuvjakt fortfarande ett problem för denna hårt utsatta art. Stammen består som bäst av c:a 800 individer. Arten är rödlistad och starkt hotad. Den kommersiella handeln med ”bush-meat” eller apkött hotar denna art, speciellt som skogsbolag bryter mark och anlägger vägar in i naturreservaten. Tjuvjakten gynnas och skogsbolagen utnyttjar möjligheten att frakta jaktbyten och växla kött mot pengar.

Mest känd av de utförda studier av bergsgorillan har gjorts av den kvinnliga antropologen Dian Fossey under två decennier från 1967. Hennes film om de dimhöljda bergens gorillor blev världsomtalad. Hon blev brutalt mördad av tjuvligor.

Oljebolag har nu funnit tillgångar vid prospekteringar i och kring de nationalparker som hyser de skyddade gorillorna. Kampen om oljetillgångarna har lett till interna konflikter bland myndigheter, tjänstemän och oljebolag. Två bolag har orättfärdigt tillskansat sig prospekteringsrätt i Virunga nationalpark i DR Kongo. Efter starka påtryckningar från Världsnaturfonden (WWF) har ett av oljebolagen insett det naturvidriga i oljeutvinning och därför dragit tillbaka sin ”rätt”. Däremot fortsätter det Brittiska oljeprospekteringsbolaget Soco International PLC att fullfölja en absolut oacceptabel prospektering i nationalparken.

En påbörjad utvinning av olja medför skogsavverkningar, vägbyggen, nya samhällen med arbetarbostäder och dragning av pipelines. Detta medför också att kriminella ligor flyttar till dessa nu mer lättåtkomliga platser. Dessa oönskade element drar sig inte för att punktera oljeledningarna för att gratis tillskansa sig drivmedel och energi. Vad det innebär för miljön, i detta ytterst känsliga habitat för de sista och känsliga gorillorna i dimmornas berg, är fullständigt uppenbart.

Nu är det inte svårt att dra paralleller till exploateringen av Hågelby´s naturmarker, som skyddas av riksintresse, kulturminnesvården, arkeologiska intressen och rödlistade arter i eklandskapet allt i det skyddsvärda herrgårdslandskapet Hågelby.

Kommunens politiker som i en ovärdig allians röstat igenom en utplåning av kommunmedborgarnas viktiga samhällsnära naturresurs allt för att tillmötesgå och ekonomiskt tillfredsställa exploatören JohnJohn Lindgren och hans associerade riskkapitalister.

Det är ett massivt motstånd mot kommunens fortgående planer på att bebygga Hågelby med camping, husvagnar, övernattningsstugor och stadsgata med kommers från såväl Turistföreningen, Friluftsfrämjandet, Naturskyddsföreningen, Länsmuséet, Länsstyrelsen, politiska partier, främst Botkyrkapartiet och enskilda medborgare.

Det är tydligt att beslutande politiker, exploatörer och ekonomer (riskkapitalister) saknar nödvändig kunskap om miljön, naturkapitalet, ekotjänster och hållbarhet.
Naturvårdande organisationer som WWF och NSF är de enda som på allvar förstår och arbetar för bevarandet av den oersättliga naturen och dess biologiska mångfald. Tyvärr är inte de organisationerna beslutande utan endast remissinstanser, vilka vanligtvis avfärdas av de bestämmande politikerna.

Måtte inte Hågelby höljas i samma dimma som Rwanda.

I en annons i senaste numret av Södra Sidan skriver Socialdemokraterna att:
”Botkyrka är en av de bästa kommuner att bo och leva i”.
Är det sant och riktigt och i överensstämmelse med verkligheten?

Vi söker fakta via SCB (Statistiska CentralByrån). Där framgår att Botkyrkabornas intresse för att fylla i en statistikenkät var absolut lägst i riket, dvs 37% av de tillfrågade svarade.

Vidare framgår att Botkyrka skiljer sig från samtliga deltagande kommuner genom avsevärt lägre *nöjdindex, *rekommenderar ej andra att bo i kommunen, *missnöjd med bostäder, *missnöje med kommersiellt utbud och *mycket lågt förtroende för trygghet.

Vid undersökning av hur man uppfattar *bemötande och tillgänglighet, *förskolan, *grundskolan, *gymnasieskolan, äldreomsorgen, *stöd för utsatta personer och *renhållning och sophämtning visar resultatet att det är statistiskt säkerställt att medborgarna är missnöjda jämfört med kommungenomsnittet i riket.

Vad gäller synen på medborgarnas möjlighet till inflytande på kommunens beslut, dvs ”kontakt” är resultatet ytterligt lågt.

Ja, hur är det med ekonomin i kommunen jämfört med hela rikets 289 kommuner. Jo, Botkyrka ligger knappt över de Norrlandskommuner med den allra lägsta skattekraften och har c:a halva skattekraften (kronor/innevånare) av de rikare kommunerna i Sverige.

I samma annons i Södra Sidan skriver Katarina Berggren ”att Botkyrka ska bli en tydlig och attraktiv entré till Stockholm”, en distinkt port till huvudstaden. Stockholms ingångsport skall således bestå av industriområde, hotellkomplex, grönsaksglob och en raderad kulturmark i Hågelby. Berggren ser detta som en ingång genom Pärleporten, genom Botkyrka till Sveriges huvudstad.

Men Katarina: Duger inte den vackra och kulturbevarade Botkyrka Kyrka som ett blickfång i regionen. Vad är det som är så unikt med ett industriområde?
Nej det är ingenting att vara stolt över att irreversibelt radera ut den sista kulturmarken i Hågelby för camping, husvagnar, stugby och kommers.

Nå, hur ser medborgarna specifikt på hur de behandlas i kommunen?
I Skårdal planerar kommunen att bygga nya fastigheter. Därvid avser kommunen att rusta upp vägnätet mot nuvarande innevånares önskan. En vägavgift och bygglov kommer att drabba en fastighetsägare med 399 000 kronor. Det är alldeles uppenbart att det är helt omöjligt för en pensionärsfamilj att ta en sådan gigantisk kostnad för något man inte önskar. Hur kan man misshandla en boende på detta flagranta sätt?

Jämför med JohnJohn Lindgrens gynnsamma avtal för hela Hågelbyområdet. Under de tre första åren är arrendet för 165 tusen kvm 134 400 kronor och för ett markstycke på 150 tusen kvm utanför detaljplanen får han för ett arrende på 25 200 kronor per år.
Dessutom, Staffan Holm involverad i Hågelbyälendet och som äger Skrevsta herrgård, kräver en ny väg till sin fastighet men behöver inte betala ett öre för den nya vägen enligt föreliggande avtal.

Så har vi den kritiserade utförsäljningen av Alby, som visar på ett extremt dåligt skött kommunalt bostadsföretag över tid.

Det ser ut som om kommunen Botkyrka med Katarina Berggren som kommunstyrelsens ordförande har tagit sig vatten över huvudet och ikläder sig en kostym alldeles för stor och vidlyftig. Den alltmer utmärglade och svältande kommunkroppen kräver ett mirakel och en frälsarkrans för överlevnad.

Efter att ha läst en intressant artikel i SvD av Lena Eskilsson, docent i idéhistoria, är det lätt att dra paralleller med Hågelby´s stundande exploatering.

Lena E. har i sin artikel (under strecket) redogjort för en bok av Elisabet Becker, ”Overbooked. The exploding business of travel and tourism”. Becker har skärskådat en av världens största men minst undersökta industrier –turismen. Boken tar upp bristen på kritisk debatt och bevakning av turistindustrin. Under författarens rundresa till olika turistmål noterar hon många exempel på klok och ansvarsfull organisation av näringen, men ännu fler förfärande exempel på kortsiktighet och girighet. Hon menar att statliga myndigheter har ett stort ansvar för att övervaka turistindustrins negativa konsekvenser.

Vi hävdar att kommuner har ett ännu större ansvar att bevaka sin del av turistexploatörerna och värna om sin del av känslig natur.

SvD artikelförfattare (Lena Eskilsson) slutar med tankesekvensen ”Man inser att turismen inte handlar om hundra platser att se innan man dör, utan att man inte kommer att hinna se de hundra platserna innan de dör”.

En av de platser som dör redan innan konsumtionsturisterna väller in i Botkyrka är Hågelby – Skrevstas skyddsvärda landskap med jordbruk, arkeologiska lämningar och historiskt anrik kulturbygd. Fritt för alla att vistas i.
Botkyrkas konsumtionsturism förstör allt detta för all framtid. Det är den bistra sanningen!

Och precis som i den globala turistvärlden är det även här i det lilla Botkyrkas Hågelby som utländska investerare profiterar på besökarnas pengar och inte minst på naturkapitalet.
Skulle däremot investeringarna slå fel, ja då är det medborgarna i Botkyrka som får skjuta till pengar.