Dyngstadion på Alby Gård –ett Botkyrka Teckomatorp * 2013-11-26

    Flytande latrin från Stockholm transporterades upp med dumpers på räls

 

 

Min kulturritt går genom radhusbebyggelsens småvägar, där en gång vidsträckta ängs- och åkermarker födde tidigare generationer.
Nu står vi vid foten av f.d. Dyngstadion, idag även kallad giftkullen.

 

Under LM Ericssons tid blomstrade jordbruket vid Alby Gård. Hur många vet att den bördiga jorden var ett resultat av pråmlaster med människospillning från Stockholm?
Ericssons bidrag till naturens kretslopp var en gigantisk gödselanläggning i betong, den kallades Dyngstadion. Senare blev skapelsen för latrin ett utflyktsmål för dem som ville se Sveriges kanske största hemlighus.

 

År 1913 skänkte LM Ericsson Alby Gård till en son och köpte Hågelby Gård.

 

År 1918 togs Dyngstadion ur drift. Anledningen var att vattentoiletten uppfanns, varvid latrinet spolades helt orenat ut i Mälaren och Östersjön.

 

År 1933 återuppstod Dyngstadion, nu som teaterscen. Agrikulturen blev till kultur. Den f.d. gödselanläggningen gjorde på den här tiden Alby känd för omvärlden.

 

På 50-talet efter kommunens köp av Alby Gård uppläts Dyngstadion till ett företag AB Industridestillation. Bensin, olja, lösningsmedel och annat miljöfarligt avfall dumpades i Dyngstadion.

 

                                                 Rivningen pågår

 

På 1970-talet revs hela LM Ericssons latrinanläggning, här skulle byggas radhus!
Fort gick det, rivningen utfördes sommartid på order av kommunstyrelsens ordförande Erik Nilsson. Detta trots önskemål från Landsarkivarien att anläggningen skulle bevaras för framtiden.

 

Historien med Dyngstadion var dock inte över för kommunen.
1981 slog en f.d. anställd vid Industridestillation larm. Han befarade att det var hälsovådligt att bo granne med miljöfarliga ämnen.
År 2000 var Botkyrka kommun tvungen att gräva fram Dyngstadion och sanera bort 2.000 kubikmeter jord, betongrester, och gömda tunnor. Toluen, etylbensen, xylen, tetrakloretylen, PCB och tjärämnen doldes i jorden tillika med avsevärda mängder med tungmetaller t.ex bly, - Botkyrka fick sitt eget Teckomatorp. Och det är långtifrån kommunens nya idé om ett ”Ericssons Academy”.
I grundvattnet 10 meter ned i marken fanns bl.a.höga halter av det cancer-framkallande ämnet bensen. Kommunens sanerare var skyddsklädda som astronauterna på månen.

 

      Idag hukar radhusen nedanför Giftkullen                    Foto: C-H Ramsay
 

 

Bloggarnas reflexion

 

I 20-30 år bodde radhusfamiljerna nära mycket miljöfarliga ämnen innan kommunen försökte att åtgärda miljökatastrofen. 

Miljökunskapen bland Botkyrka kommuns politiker och tjänstemän torde inte heller på 1970 till 2000-talet ha varit mycket att skryta med!
Vid samtal med boende har framkommit att kommunen i all hemlighet fortsätter att göra provtagningar bland radhusen. Det som en gång deponerats i marken kommer aldrig att försvinna. Miljöbrottet kvarstår för all framtid!

 

Än en gång, tiden får utvisa vad för slags herreman som nu tar över Herrgården.

 

Min ridtur genom kulturlandskapet går nu vidare över dåtidens bördiga åkermarker via gamla Göta Landsväg mot Elvesta Säteri. Det beskrivs i nästa blogg.


Källa: Historiska Alby –dramatik, romantik och teknik av Martin Rosén. Botkyrka kommun 2004.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0