Hågelby

Rubriken och följande blogg är inspirerad av en artikel i SvD den 8/4 –14 med referens till Carl Folke, professor i naturresurshushållning.

Ett samhälle skulle inte överleva utan sina omgivningar. Enorma ytor krävs för att ge oss mat från jordbruk och hav.

De människor som bor i urbana samhällen har en tendens att tappa kontakten med naturen. Det är en bedrövlig utveckling när mobila telefoner och Facebook släcker förmågan att intressera sig för de känsliga, ömtåliga och intressant viktiga sambanden i naturen.

Från havet får vi fisk, skaldjur och sjöfart.
Från jordbruket erhåller vi maten vi äter, dvs kött, spannmål, frukt, grönt och olja.
Skogen ger oss timmer, ved, fibrer, svamp och bär.

Samhällets avfall måste tas om hand av naturen på ett hållbart sätt.
Jordbruksmarken skall återföras med de näringsämnen (mullämnen, kväve och fosfor) vi utsöndrar via avloppsnätet och reningsverken. Den växande grödan upptar och renar luften från koldioxid.
Växthusgasen koldioxid upptas även av våra sjöar och av havet.
Alla våra våtmarker är mycket viktiga för rening av flödande vatten. Det utgör också viktiga livsrum för en stor mängd arter varav flera är utrotningshotade (rödlistade).
Skogen är vår viktigaste resurs för att rena luften från koldioxid och luftföroreningar. Skogen begränsar effekten av stormar, den fördröjer vattenflöden efter kraftigt regn.
Gammal skog är nödvändig som livsrum för ett mycket stort antal skilda arter.

Det är visat att i ett hållbart samhälle krävs det ca 1000 gånger större produktiv areal av hav, sjö, åker, våtmark och skog för att täcka samhällets behov av försörjning.

Begreppet ”ekotjänster” är det som vi får gratis från naturen.
De utgörs av försörjningstjänster från hav, åker, skog, svamp, bär, vind- och solenergi.
Vidare av reglerande tjänster som rent vatten från regn (destillerat vatten), vattenrening i grusåsars sandlager, grundvatten, buffrande av klimatvariationer, neutralisering av tillfälliga utsläpp av skadliga ämnen m.m.
Kulturella tjänster som består av skönhet, upplevelser, inspiration, rekreation sommar som vinter, turism och båtsport i gratis tillgänglig skärgård.
Stödtjänster är de grundläggande funktioner i ekosystemen som är en förutsättning för alla övriga tjänsters funktion. Här kan räknas upp: jordmånsbildning, fotosyntes, biokemiska kretslopp, binas pollinering av grödor, energi och inte minst viktigt är att bevara och utveckla den biologiska mångfalden.

Ett samhälle är förlorat om naturarvet förslösas, om för stora uttag görs från både förnybart och icke förnybart naturkapital. Det är ett faktum att de flesta av ekotjänsterna inte kan ersättas av andra ekotjänster och det kräver således en begränsning i utnyttjandet.

Det icke förnybara naturkapitalet som mineraler, fossil bergolja och jordbruksmark måste behandlas som en begränsad resurs, som skall räcka i tusentals år till våra kommande generationer.

Mineralprospektering och gruvbrytning regleras hänsynslöst i en speciell lag, som är överordnad alla övriga lagar. Den lagen medger följaktligen att det är tillåtet att bryta malm mot markägarens vilja och t.o.m. i ett naturskyddsområde.

Naturens gratisarbete mäts dessvärre inte in i bruttonationalprodukten (BNP). Däremot ökar BNP på ett bedrägligt sätt när ett samhälle hugger ned sin skog eller bebygger åkermark eller skövlar en sandås eller öppnar gruvor för brytning.

Det är med bestörtning man kan notera att många kommuner drivs med kortsiktiga planer och utan djupare kunskaper om vad ekotjänster är och betyder för vår överlevnad på sikt.

 

 

Vi ser ett unikt stycke Sverige när det är som bäst. Vårt naturarv, vårt kulturarv.

Vi ser L.M. Erikssons Hågelby gård med fina betongskapelser i den lummiga parken. Vi ser öppna landskap, odlingsmark med doftande rapsfält.
Vi ser en välskött ridanläggnig, ett paradis för barn, ungdom och vuxna.
Vi ser betande och landskapsvårdande hästar i stora hagar.
Vi ser de månghundraåriga ståtliga ekarna, som sträcker sina knotiga grenar mot himlen.
Vi ser när Aspens vattenspegel bryts av födosökande svanar.
Vi ser en ridå av sockelbildande alar vid stranden.
Vi finner ro och harmoni i det stilla landskapet.

En del av de ekotjänster som finns här, de får inte och skall inte förstöras! 

Kommunen satte ett ”lockpris” på fastigheten i Hågelby-Skrefsta. Detta för att kunna genomföra den ”arbetsplatsskapande” nöjesparken. Exploatören svalde betet.
Det gick käpprakt åt Fanders! 30 miljoner skattekronor senare rasade så drömslottet och blev till sand.
Vem styrde kvasten?

GLAD PÅSK önskar hågelbybloggarna

En samfällighetsförening kan i stort jämföras med kommunal skötsel av medborgarnas pengar och egendomar.

Samfälligheten är underställd en speciell lag som i detalj reglerar verksamhet och ansvar. Således är det föreningens medlemmar som väljer ordförande och övriga styrelseledamöter. Styrelsen upprättar en budget för kommande verksamhetsår, avsätter lämpliga medel för underhåll och nyinvestering samt föreslår hur höga driftskostnader får vara. Allt detta måste godtas vid årsmötet av medlemmarna.
Om till äventyrs styrelsen överstiger sina befogenheter, kan den ej beviljas ansvars-frihet och en polisanmälan görs. Styrelsen är då solidariskt ansvarig för kostnader som ej varit sanktionerade av medlemmarna.

Detta är en fundamental funktion av hur vi svenskar skall hantera gemensam egendom och dess kostnader.

Men, så har vi kommunerna och då speciellt Botkyrka kommun och den förkättade Hågelbyaffären. Här har kommunstyrelsens ordförande envist och obstinat drivit sitt personliga intresse, dvs en nöjespark i Hågelby´s kulturarv.
Smaka på innehållet: Tält, campingstugor och husvagnar i en första omgång. Därefter vattenkana och sagopark med inspiration från Bröderna Grimm. Jasså, ingen känner till Bröderna Grimm´s sagor. Nej de är helt föråldrade, i dagens datorkultur helt ointressanta och dödförklarade långt innan sagoparken skulle ha byggts. Men varför Bröderna Grimm? Jo, det är sagor som är så gamla att upphovsrätten har upphört. Dvs skitbilligt för exploatören.

Alla vet hur det gick. Exploatören JohnJohn Lindgren har hoppat av det urvattnade projektet. Kvar står Katarina Berggren med tomma fickor och en skamligt hoptotad detaljplan, som inte är värd namnet.

Nu har det visat sig att Katarina B. är relativt ensam drivkraft bakom denna havererade nöjespark. Några ur det beslutande klustret i Botkyrka kommun har lämnat kommunen och andra inser att projektet nöjespark är motbjudande och dött.

Hur hade det nu gått om kommunen hade drivits som en samfällighet? Jo, styrelsens ordförande hade blivit polisanmäld för egenmäktigt förfarande, trolöshet mot huvudman och förslösande av 20 – 30 miljoner av skattebetalarnas pengar. Ett uppenbart intressant fall för SVT Uppdrag Granskning!

Det är val i höst! De partier som stöttat galenskapen är:
V, S, FP, KD, M och delvis MP. Dessa partier bör straffas genom röstning på:
BP som varit emot parken från första stund och TUP som även agerat emot.