Elvesta Säteri och dess kulturmarker * 2013-12-04

                              Elvesta  Säteri                                       Källa:  Wikipedia

 

Från Alby Gård och dess radhusbebyggelse rider jag vidare på den medeltida Göta Landsväg, nyligen delvis asfalterad.
Nästa herrgård i landskapet, Elvesta Säteri med anor från 1100-talet, ligger inbäddad i lummig lindgrönska vid den pastorala Tullingesjön. Elvesta ligger i dalgången mellan 2 höjdryggar. Mitt i dalgången rinner en å sakta genom jordbrukslandskapet, en å som än idag förbinder sjön Aspen med Tullingesjön, Albysjön och Mälaren.

 

                    "Katarinas dike"

 

Detta viktiga avrinningssystem blev nyligen nedklassat som ett enkelt dike av Botkyrka kommuns ”miljökunniga” kommunordförande.

Ån har tidigare varit tillräckligt flödande för att kunna driva en kvarn (fram till 1930).
På 1800-talet när uppodlingen av jordbruksmarken tog fart rätades Elvestaån ut. Men här i slutet av åns färd mot Tullingesjön är den fortfarande meandrande (slingrar sig) som i fornstora dagar.

 

Vi har tagit oss genom skogen bakom Elvestas byggnader, upp på en höjdrygg, där två fornborgar funnits, som sannolikt fungerat som ”farledsborgar” dvs borgar som skydd vid den viktiga Flottsbroleden. Rösen med minnestavla kan ses på en höjdrygg NV om gården.

 

Min historiska ritt leder mig vidare längs den smala grusvägen mellan den bördiga och fortfarande brukade åkermarken. Marken ägs dessvärre av Botkyrka kommun vars policy tycks vara att inte skydda jordbruksmark enligt Miljöbalken.

 

M.a.o. denna mark ligger också i riskzonen för att så småningom exploateras.
Noterar att redan år 1975 uppdrog Lantbruksnämnden åt kommunen att inventera jordbruksmarken. Åkermark som ansågs bördig undantogs då från exploatering. Sträng sparsamhet förespråkades vid markanvändning för andra ändamål än jordbruk.

 

Det var då det! Idag däremot förespråkas kraftig exploatering av de sista samhällsnära jordbruksmarkerna i Botkyrka, som tillika utgör kulturlandskapet.

 

Markens grödor garanterade överlevnad redan på stenåldern. Forntidsmänniskan i många släktled har i den odlade jorden haft sin livsgrund. Efter bästa förmåga har våra tidigare generationer utformat kulturlandskapet och lämnat det i arv till oss att förvalta. Dessa vingslag från forna tider känns tydligt här på Elvestas marker som idag ingår i ett större område av Riksintresse.

 

En frisk galopp uppför en brukningsväg tar mig till Lilla Dalen. Vid kanten av öppen jordbruksmark ligger det lilla rödmålade torpet med sina gulmålade knutar och fönsterfoder, som markerar tidigare samhörighet med mangårdsbyggnaden Elvesta.
Torpet, ett av få genuina dagsverkstorp som finns kvar i dessa trakter, skuggas av en pampig mycket gammal ek.
Idag ägs torpet av Botkyrka kommun, som renoverade det kring år 1990.

 

Vi lämnar Elvestas marker ”där kontinuiteten i landskapet lätt kan följas på ett pedagogiskt sätt”. Min ritt i de omväxlande och historiska kulturmarkerna går längs Lilla Dalens kyrkogård mot Hågelby.

 


Källa:   Botkyrkabygd Från Mälarstrand till Österhav samt
          Botkyrka Kulturmiljöinventering Del 1 och 2 av
          Kulturminnesvårdsprogrammet


          Bägge böckerna är utgivna av Botkyrka kommun


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0